London <3
Jag kan inte förstå att jag är här! Mina fötter står på brittisk mark och om ca 60 min går mina ben på Londons gator.
Vi åker fort på fel sida av vägen. Utanför bussfönstret svischar den matta grönskan förbi och det ser precis ut så som jag föreställt mig att brittiskt landskap ska se ut. Men var är fåren? Jag ser dom på höger sida, fantastiskt.
Min vän bokstavligt ramlar ut ur bussen. Vi skrattar och tar ut våra väskor medan trafiken susar försiktigt på andra sidan av bussen. Vi tittar åt vänster och ser en skylt om tunnelbanan. Det är åt det hållet som vi styr våra steg.
Vi går av vid fel station (men det vet vi inte då) och börjar vår väg upp ur underjorden. Det är varmt och vi blir lite svettiga av att dra på våra väskor i underjordens gångar.
Vi lyckas ta oss igenom spärrarna och nu väntar oss en "tunnel" i svag uppförslutning och där framme ser vi ljuset. Vi ökar farten på stegen och jag undrar om det är såhär det känns att gå mot ljuset i slutet av tunneln när man dör. Är vi på väg mot paradiset?
Vi frågar om vägen och där runt hörnet ligger det - hotellet. Äntligen är vi framme! Trötta av vår färd så lägger vi oss på sängen och tar en välbehövlig tupplur.
När vi vaknar gör vi oss redo för att utforska den staden som kommer att bli en av de bästa platserna jag vet på denna jord.
Den 10-14 juli i år var jag där igen, för 6:e gången.
De kommande dagarna kommer det lite bilder från den resan.
För att minnas.
Kommentarer
Trackback